Tryck i bröstet, oroar mig för saker.. tankarna tröga som sirap.. och ångesten gör att jag knappt kan andas.
Nu sitter jag här och mår skit nästan konstant.. Vill inte träffa människor.
Jag vill bara gömma mig från världen

Folk går runt och är glada eller bara normala och jag går där och måste spela med i charaden.
Det gör verkligen ONT inuti mig.
gråter nästan varje kväll sedan 15år och vet vad jag ville då,
det gör ännu ont att jag som 18 vill samma sak fast livet knappt har börjat.

Jag vill ha hjälp men jag vågar inte, känns så jävla dumt alltihopa.